bing.

 

Har lyckats spela ut Thomas was Alone, yaay! Och måste bara säga att det spelet är helt genialiskt!

Allting består av fyrkanter, hela världen och alla karaktärer och med hjälp av färger, olika egenskaper och en berättare så får karaktärerna ett överraskande stort djup.

 

 

Det blev aldrig tråkigt heller, alla banor hade någonting intressant i sig. Man blev konstant överraskad hur mycket möjligheter och variationer som finns med hjälp olika färger bara och hur lätt man lärde sig flödet. En viss färg ger en sorts egenskap och en specifik fyrkantig form kan hoppa såhär högt. Så enkelt och så kreativt!

 

Med hjälp av en rolig monolog så kändes det som att man kom framåt hela tiden utan att bara nöta banor. Det ende jag inte gillade, eller det jag gillade minst var slutet. Kände inte att det gav mig lika mycket som jag hade förväntat mig efter att historien hade byggts på så mycket under spelets gång. Dessutom efter kanske 2/3 av spelet så byttes original karaktärerna ut till andra, som dock gav vika för ny sorts game play men tyvärr, man saknade de första karaktärerna.

 

Det här är ett spel jag lyssnat en hel del på soundtracket av men inte spelat själva spelet (som Bastion kom jag på nu.. hmm). Det var riktigt mysigt att känna igen musiken i bakgrunden medan man skuttade omkring ^_^. Bra musik, super ambiens musik :D.

 

Definitivt ett spel värt att spela ändå, gillade det väldigt mycket!