Chaos on Deponia
Uppföljaren till Deponia, och mer genialisk än sin föregångare! Jag vet inte när jag senast spenderade 14 timmar på ett point 'n click spel... det var mycket längre än jag trodde :D. Normalt har jag inte så mycket förväntningar på uppföljare faktiskt, för hur kan man slå ett original? (The Matrix borde ha slutat efter första filmen som exempel!) Det beror förstås på vad det är också, men Chaos on Deponia lyckades övertyga mig om att det är möjligt ^^.
(Obs, kan finnas spoilers!)
Det hela började med att jag blev irriterad och frusterad på kaoset Rufus och jag mindes vad jag retat mig på hans karaktär i ettan. Men i den här versionen blev han faktiskt mera uthärdig och jag började ibland dela hans egoistiska och galna åsikter :D.
Det fanns mycket genialiska saker den här gången och jag var speciellt förtjust i alla minispel :D. För det var något nytt och något intressant. De hade faktiskt lyckats med att inte nåt av dem var för irriterande heller. Som t.ex. platypus fight! (Jag vann till sist XD)
En av de sakerna jag tyckte var allra bäst om och som var helt otippat för mig (men jag tror inte att de är först med idén och utförandet) var då jag behövde stänga av musiken i spelet för att Rufus skulle komma ihåg en knack-kod haha. Att de tar in andra aspekter än bara peka och klicka och även drar med menyn i gameplay är upplyftande :D. Sen skulle man spela sten, sax, påse mot en motståndare och om man förlorade blev man av med ett finger... till sist kunde man bara köra "sax" då man hade två fingrar kvar och sen "sten" eftersom man inte hade flera fingrar kvar.. och alla köper det i universumet! Haha de har rätt så rå humor XD. Oh och de fick till och med in timetravels och tidsparadoxer där man kunde möta sig själv, yay!
Eller att få ett ägg att rulla rätt väg eller fånga in en mullvad..? XD Det är egentligen ägget man vill åt..
Sen älskar jag hur de går helt crazy med storyn. Man fick också träffa Rufus far men det visade sig att Rufus egentligen var adopterad. Och sättet han fick reda det på var... jaa... grymt, men de har fått allt det crazy att passa in. Som tränade delfiner som kan avfyra torpeder? Som sen blir arg på Rufus för att han "råkade" göra kattmat av deras barn... wait, what?! Man vill inte ha en drös med torped dresserade delfiner efter sig! Sen att han råkade dessutom splitta sin "flickväns" personlighet i tre delar och måste övertala varje personlighet igen om att han vill väl... ja han är en speciell hjälte.
Såhär kan det gå ifall man går över gränsen och får sitt ex fly förbannad... XD Älskar referensen! Nostalgi~
Jag gillade det, älskade mångsidigheten och hur de konstant lyckas överraska en. Rufus är totalt oförutsägbar och omgivningen kan inte göra något för att hindra hans framfart. Och jag misstänker att det inte är över ännu heller... eller hur ska man tolka detta budskap ;)? Åtminstone en triologi då :D!
\o/
(Eftersom jag började spela detta förra året räknar jag inte in detta i årets spel för min 2013 lista :3.)
\o/
(Eftersom jag började spela detta förra året räknar jag inte in detta i årets spel för min 2013 lista :3.)
Kommentarer
Trackback
