bing.

 

Zerg Creep

 

Efter frukosten var det dags... peppa peppa, ladda ladda, årets först springtur! Vi gick ner till ån (vill undvika att springa på asfalt) och började. Mitt mål var, håll ett lugnt tempo och bara orka springa så länge som möjligt. Ta det rätt så lugnt första gången. Vara medveten om vart kroppen och dagsformen är eftersom det här är något jag inte är van vid... Vi sprang längs med ån. Det gick bra men det var lite motvilligt och tungt i början. Efter ett tag började jag känna att det började fungera bättre, jag blev varmare och kroppen började samarbeta mera. Detsamma kunde inte sägas om Daniel. Han låg lite efter mig hela tiden och då vi kom till återvinningsplatsen under bron så behövde han stanna. Jag sprang runt honom i cirklar, ville inte stanna utan hålla uppe pulsen, och han hade samma symptomer som jag brukar ha som gjorde att jag hatade att vara ute och springa. Det plus att han hade ont i lungorna gjorde det väldigt tungt för honom. Han har aldrig haft problem att hänga med mig tidigare, det här brukar vara en lätt grej för honom. Seriöst han brukar sväva fram då han inte har så mycket kilon att bära på. Största problemet brukar vara andningen och astman då. Det slutade med att jag lät honom ta det i sin egen takt och fortsatte springa på stigen som går längs med ån! Super bra mark, inte för söligt och lite mera intressant omgivning! Det var så fräscht verkligen och jätte fint väder och... JAG ORKADE! Fortsatte non-stop ända tills bron som saknar ett mittenparti. Där stannade jag och tittade lite grann, strechade och sen sprang jag tillbaks. Mötte Daniel på vägen (Han hade hunnit ikapp väldigt bra, han tar långa steg jämfört med mig..) och han mådde inte särskilt bra märkte jag :/. Gick en bit med honom och sen sprang jag vidare hela vägen tillbaks till återvinningsstället för att sedan vända igen och springa till honom. Behövde inte springa långt för det, han hade igen lyckats hinna rätt så långt. Resten av vägen gick vi.

Jag insåg att 1. Jag har tränat så mycket Cardio på senaste tid så jag har faktiskt levlat och 2. Daniels kondis har blivit sämre. Så vi har kommit ifrån varandra åt olika håll på den fronten.
Konstigt nog hade jag inte mina vanliga "Jag hatar att springa!" symptomer. Inget ont i halsen, ont i huvudet, ont i höftena... ont överallt typ och tungt och segt utan jag mådde bra och kände att jag skulle ha orkat mera.

Och det viktigaste av allt: Jag är redo för detta! Har velat och tvivlat men nu är det dags! Jag är redan pepp att springa ut på min nästa tur! Så nu försöker jag planera in vilka dagar jag ska ut och springa. Det blir antagligen två träningar några dagar iom att jag redan tränar så pass frekvent, men tror definitivt det är värt det. Just nu känner jag mig redan rastlös och vill springa ut igen, vart kom den energin ifrån? Jag som trodde att vår sprätten var över...

 

Såhär sa pulsklockan:

 

Duration	0:23'32.9
Peak heart rate	176 bpm
Average heart rate	159 bpm
Calories	235 kcal

Spännande vad den kommer att säga efter nån vecka :D. Då kommer det inte att vara 23.30 minuters turer heller misstänker jag. Siktar på minst 30 minuters turer iaf :).

Nu på kvällen så bakade jag den där nyttigare chokladkakan på svarta bönor och dadlar och den blev ännu bättre än förra gången! Fy vad god den var >_<. Det här är nog det mest onyttiga jag unnar mig nu iom att chokladen faktiskt innehåller socker som jag bakar med... borde byta ut chokladen helt mot sockerfri choko. Åt den med citron - vaniljproteinfluff ^^