Akademiska sjukhuset
Var för första gången till Uppsala Akademiska sjukhus idag. Området är ENORMT! Det är som ett universitetsområde, liknade ett kampus. Sen blev jag också överraskad över hur nära vi hade att gå för att komma dit. Hade väntat mig en långpromenad men det tog bara 20 minuter. Blir fortfarande fascinerad över hur nära vi har till allt och uppskattar det verkligen.
Vi gick dit efter lunchen (jo Daniel följde med) och fastän området var stort hade vi inte svårt att hitta. Vi fick vänta ganska länge i väntrummet eftersom det var kö och här kommer det värsta. Jag är riktigt dålig på att hantera nålar och blodprov, då det är mitt eget blod det gäller. Så nervositeten byggdes upp då jag satt och väntade och försökte hitta en inställning som skulle fungera. Men tror att jag mest psykade mig själv, vilket oftast brukar vara fallet. Nåja till sist fick jag komma in och tanterna som tog proverna var jätte snälla. Men det visade sig vara en hel del prover som läkaren hade skrivit upp mig på, ungefär 8 stycken! Trodde det var ett litet test...
Första testet var koaguleringsförmågan så jag fick något som spände för på armen och en kniv skar ett litet ytligt snitt i armen och sköterskan tog tid på hur lång tid det tog innan det slutade blöda typ. Det var det lättaste testet men av någon anledning snurrade det till i huvudet på mig och jag mådde lite illa. Vad bra att Daniel var med mig och höll handen. Och sen kom blodproven... jepp de andra återstående 7 proverna var blodprover så 7 stycken små tuber skulle fyllas (jag hade förväntat mig typ 2-3 stycken).
Och det som faktiskt har fått mig att känna sådant obehag för blodprover hände denna gången också... Sköterskan hittade inga blodådror på mig på första försöket med vänster arm så det blev en hel del grävande med nålen under huden och det tar ont! Ont är en sak, obehagskänslan en annan. Så hon fick byta arm och då gick det bra men vid det laget var jag säkert likblek i ansiktet. Någon orsak måste finnas till att hon beslöt sig för att sänka ner stolen och ha mig att ligga ner medan provet togs pånytt. Nåja det gick bra även om jag fortfarande inte tycker om det (man kan tydligen vänja bort det) och sköterskan var väldigt snäll annars. Så med tre plåser på armarna gick jag till jobbet efteråt.
Så nu ska de göra en hel del tester och grundligt gå igenom mina blodvärden, spännande! Sjukvården är fascinerande och en gång i tiden, innan mina blodådror beslöt sig för att gömma sig långt borta från nålen, såg jag gärna på medans sådana härna tester utfördes.
Några få bilder från "kampus" :)
Vi gick dit efter lunchen (jo Daniel följde med) och fastän området var stort hade vi inte svårt att hitta. Vi fick vänta ganska länge i väntrummet eftersom det var kö och här kommer det värsta. Jag är riktigt dålig på att hantera nålar och blodprov, då det är mitt eget blod det gäller. Så nervositeten byggdes upp då jag satt och väntade och försökte hitta en inställning som skulle fungera. Men tror att jag mest psykade mig själv, vilket oftast brukar vara fallet. Nåja till sist fick jag komma in och tanterna som tog proverna var jätte snälla. Men det visade sig vara en hel del prover som läkaren hade skrivit upp mig på, ungefär 8 stycken! Trodde det var ett litet test...
Första testet var koaguleringsförmågan så jag fick något som spände för på armen och en kniv skar ett litet ytligt snitt i armen och sköterskan tog tid på hur lång tid det tog innan det slutade blöda typ. Det var det lättaste testet men av någon anledning snurrade det till i huvudet på mig och jag mådde lite illa. Vad bra att Daniel var med mig och höll handen. Och sen kom blodproven... jepp de andra återstående 7 proverna var blodprover så 7 stycken små tuber skulle fyllas (jag hade förväntat mig typ 2-3 stycken).
Och det som faktiskt har fått mig att känna sådant obehag för blodprover hände denna gången också... Sköterskan hittade inga blodådror på mig på första försöket med vänster arm så det blev en hel del grävande med nålen under huden och det tar ont! Ont är en sak, obehagskänslan en annan. Så hon fick byta arm och då gick det bra men vid det laget var jag säkert likblek i ansiktet. Någon orsak måste finnas till att hon beslöt sig för att sänka ner stolen och ha mig att ligga ner medan provet togs pånytt. Nåja det gick bra även om jag fortfarande inte tycker om det (man kan tydligen vänja bort det) och sköterskan var väldigt snäll annars. Så med tre plåser på armarna gick jag till jobbet efteråt.
Så nu ska de göra en hel del tester och grundligt gå igenom mina blodvärden, spännande! Sjukvården är fascinerande och en gång i tiden, innan mina blodådror beslöt sig för att gömma sig långt borta från nålen, såg jag gärna på medans sådana härna tester utfördes.
Några få bilder från "kampus" :)
Kommentarer
Trackback
